Det senaste årets eskalerande gängkriminalitet, med både skjutningar och sprängningar, har påverkat många i samhället. För dem som arbetar i yrken där gängkriminalitetens konsekvenser märks tydligt är skillnaden stor jämfört med hur det såg ut för ett år sedan. Hur har känslan inför arbetsdagen förändrats? Jobbar de på ett annat sätt idag? Hur påverkas de personligen av det som sker? Vi har pratat med en SOS-operatör, polis, ambulanssjuksköterska och präst om hur deras arbetsvardag har förändrats det senaste året.
SOS-operatören: Gona Ali Husain, operatör på SOS Alarm i Uppsala.
För Gona Ali Husain har den senaste tidens gängkriminalitet gjort att hon är mer vaksam när hon åker till och från jobbet.
– Man ser sig om en extra gång. Förut tänkte man mer att man skulle komma i tid till jobbet och hur jobbdagen skulle vara. Nu är det mer tankar som ”vad kommer hända?” och ”vågar man ta bussen?”. Det tär på en psykiskt. Man lägger sig i sängen på kvällen och undrar när ännu ett liv kommer släckas på grund av denna brutalitet.
För Gona innebär det också en oro över den övriga familjen i Uppsala och hon försöker ha koll på att alla är i säkerhet.
– Det känns jobbigt. Jag ringer mina syskon hela tiden för att kolla att de kommit fram till jobbet och att allt går som det ska när de är på väg hem. Samma sak med mina föräldrar. Jag kan inte sova förrän jag vet att alla är säkra hemma. Man önskar att de som håller på med sådant här kunde tänka på mänskligheten och alla oskyldiga som drabbas av detta.
När det gäller rutinerna på jobbet ser det ut som tidigare, men kollegorna är vana vid att finnas där för varandra.
– Vi stöttar varandra när det behövs och kan ventilera saker när det känns jobbigt. Men i stort jobbar jag som jag alltid gjort och är varsam som alltid när jag tar samtal. Jag lyssnar på inringarens röst och följer min magkänsla. Möjligen så lyssnar jag lite extra på detaljer nu, till exempel bakgrundsljud.
Polisen: Tommy Larsson, polisinspektör vid ingripandeverksamheten i Norrköping.
I arbetsvardagen som polis finns det förstås alltid ett säkerhetstänk när man handskas med särskilda individer, men den senaste tiden har det ökat hos Tommy Larsson och hans kollegor.
– Situationen i samhället kräver att vi är ännu mer alerta och vaksamma. Detta då våldskapitalet från de gängkriminella har ökat samtidigt som respekten för polisen och samhället i stort har minskat. Detsamma gäller respekten för människoliv.
En annan påverkan i jobbet är de larm om ”farliga föremål” som inkommer allt mer frekvent. Något som knappt existerade tidigare.
– Nu måste man ha ett säkerhetstänk som innefattar hemmagjorda bomber och hur man ska kunna hantera de situationerna på ett säkert sätt. Överlag måste man i dagsläget vara mentalt förberedd på ett grövre våld än vad som tidigare var ”normalt”. Tyvärr är man numera inställd på när det händer snarare än om det händer.
Det ökade våldet har medfört en märkbar förändring i det ordinarie arbetet. Nu ligger mycket fokus på att jobba aktivt för att förhindra fler våldsdåd, vilket gör att andra arbetsuppgifter måste prioriteras ner.
– Det är en oerhört tråkig utveckling i samhället och man ska inte sticka under stol med att det är ett ansträngt läge. Det kommer krävas hårt arbete från hela samhället för att vända den här situationen. Men det stärker också känslan av att jobbet vi utför är väldigt viktigt.
Ambulanssjuksköterskan: Anneli Wikberg, ambulanssjuksköterska vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
När Anneli Wikberg åker ut på händelser kopplade till den senaste tidens ökade gängkriminalitet är hon mer aktsam och säkerställer under framkörning att det är ett säkert område att befinna sig på.
– Jag lägger stor vikt vid kommunikation med polis och räddningstjänst. Men jag är inte orolig att jag själv eller kollegor skulle vara ett mål för gängkriminaliteten, utan vill säkerställa att gärningsmannen är gripen eller har lämnat brottsplatsen.
I dag jobbar Anneli mer med mental förberedelse redan på väg till jobbet än hon gjorde för ett år sedan.
– Risken finns att jag bara några minuter efter att ha löst av min kollega gör HLR på någon som har blivit skjuten eller tröstar anhöriga som precis har förlorat en familjemedlem. Jag vet också att när detta har hänt är det stor risk för hämnd inom närtid.
Samtalen och rutinerna på arbetsplatsen skiljer sig också jämfört med tidigare. Numera har till exempel ambulansen tillsammans med polis och räddningstjänst mer riktade övningar, där de övar på scenarier med pågående dödligt våld.
– Samverkan är ännu viktigare än tidigare eftersom våldet i samhället ökar drastiskt. Vi pratar dagligen om hur vi ska hantera ärenden med hot och våld mot oss eller allmänhet, säger Anneli och fortsätter:
– På väldigt kort tid har det blivit normaliserat att läsa i tidningen att någon skjutits till döds eller att en entrédörr har sprängts bort för att hota någon i trappuppgången. Jag upplever att våldet har blivit mer hänsynslöst och det är tragiskt att så många människoliv går förlorade på grund av gängkriminalitet.
Prästen: Anna Geijer Lindgren, präst i Huddinge pastorat, söder om Stockholm.
I Huddinge har Svenska kyrkan ett samarbete med polisen sedan ett år tillbaka, främst kring kommunens avhopparverksamhet för dem som vill ta sig ur kriminalitet. Anna Geijer Lindgren och hennes kollegor möter både avhoppare och deras anhöriga. De är också ett stöd för anställda inom polisen.
– Trycket på oss har ökat. Det är fler avhoppare nu och polisen behöver avlastande samtal i större utsträckning. Jag är också på plats hos polisen en dag i veckan för att knyta relationer och finnas där som stöd.
Även andra delar av jobbet har påverkats. Numera skjutsar Anna och hennes kollegor till exempel hem de ungdomar som kommer från Vårby till Segeltorp för att delta i församlingens ungdomsverksamhet, så att de ska slippa åka hem kommunalt sent på kvällen.
– För fem år sen pratade vi inte ens om det här och nu är det konstant en del av vår vardag. Jag tänker på vilken bil jag kör hem ungdomarna i för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt och ser till att prästkragen syns tydligt.
Utöver gängkriminaliteten känner Anna också en större oro på grund av det ökade terrorhotet.
– Jag har aldrig tidigare varit orolig inför en gudstjänst en söndagsförmiddag, men nu finns en helt annan medvetenhet om vilka som kommer in i kyrkan. Vi har säkrat vägar för att kunna göra en inrymning och har alltid en mobil på predikstolen för att snabbt kunna larma om något händer, säger hon, och tillägger:
– Det är väldigt obehagligt hur våldet har eskalerat på kort tid och att det har blivit så normaliserat. Som kyrka är det vår uppgift att vara ett hoppets tecken, men ibland kan våldet kännas överväldigande.
