Plötsligt händer det som inte får hända: en person tar sig för bröstet och segnar ned på golvet. En närstående ringer 112 med paniken pumpande i hela kroppen. Allt går fort. Operatören ställer fråga på fråga: Var sitter smärtan? Är den intensiv? Illamående? Andnöd?
Det här är vardag för operatörer på SOS Alarm, men för den som ringer kan det vara svårt att förstå varför alla frågor ställs. Och inte minst: det kan vara svårt att förstå varför det ibland inte skickas någon ambulans.
Frågorna avgör beslut
Fredrik Jonsson, chefläkare på SOS Alarm, förklarar:
– Vi har ett frågeformulär, ett protokoll som operatören följer, med frågor som indikerar vilken akutgrad patienten befinner sig i. Behöver personen en ambulans och hur snabbt behöver den i så fall komma?
I Fredrik Jonssons uppdrag ingår att hela tiden utvärdera och finslipa de här frågorna – som bokstavligen är på liv och död. Om det inte är akut räcker det att ringa 1177 och kanske söka vård hos vårdcentral. Ibland kan patienten ta sig till akuten på egen hand.
När ambulansen kommer i onödan
Och så den andra sidan av myntet: ibland kommer ambulansen i onödan. Från ambulanssjuksköterskor och andra inom akutsjukvården finns kritik för att man skickas till situationer som egentligen inte kräver ambulans. Fredrik Jonsson har förståelse för den kritiken.
– Ja, det har jag. Av flera anledningar. Om man får för många akuta larm kan skärpan minska. Ambulans ska vara för patienter med akut hjälpbehov. Vi använder en kostsam resurs som kostar 10–12 miljoner dygnet runt, alla dagar i veckan. Dessutom kan en ambulans skapa oro hos patienterna när det egentligen inte behövs.
Dilemmat: Säkerhet kontra effektivitet
Men samtidigt, resonerar han, behöver SOS Alarm skicka ambulans lite för ofta. Alternativet – att skicka ambulans för sällan – kostar i slutänden människoliv.
– Problemet är ju att om vi inte har marginaler, då kommer vi att missa patienter. Frågan är då: Hur mycket marginal behöver vi ha? Vem är beredd att ta risken? För varje enskilt fall är det jättehemskt. Men på populationsnivå så kan inte alla som känner sig sjuka få en ambulans. Då räcker inte samhällsresurserna. Så vilka ska få? Vem förklarar för den som inte får?
Talare på FLISA
Den 18 september kommer Fredrik Jonsson att tala på årets upplaga av FLISA-kongressen. FLISA står för Föreningen för ledningsansvariga inom svensk ambulanssjukvård. Sedan han tillträdde för ett knappt år sedan har han försökt förbättra dialogen med regionerna. Att tala på FLISA-kongressen är ett led i det arbetet – och han är beredd på att få viss kritik.
– Ja, men det är bara i sin ordning. Om man är oense kan man ju prata om det och komma framåt.
Framtidens lösningar
Men framtiden ser ljus ut. AI och Machine Learning har redan börjat användas för att finslipa larmoperatörernas arbete, berättar han.
– Vi tror att vi kommer kunna använda den för att analysera utfall. Alltså för att få ett bättre underlag i våra frågeformulär. Vi ser AI som en kollega som kan hjälpa oss att bättre förstå vad vi egentligen håller på med. Vi har en miljon samtal och vi kan inte manuellt göra en analys på dem. En maskin gör den analysen mycket snabbare och ser mönster.