Det lackar mot jul och säsongen för julhandeln är i gång. De aktörer som jobbar med säkerhet i publik miljö vet att det från reaveckan Black Week i slutet av november till och med trettonhelgen finns en förhöjd risk för att något oförutsett ska inträffa. Därför finns en ökad beredskap under den här perioden, oavsett terrorhotnivå.
– Skillnaden i år är att man utgår från en högre säkerhetsnivå med ökad vaksamhet och synlighet. Men i övrigt är det samma arbetsmetoder som vanligt och varje publik plats behöver ha sin egen riskanalys att utgå ifrån, säger Ann-Sofie Ljungfelt, säkerhets- och krisrådgivare som driver Ekfelt Management, ett företag som levererar spetskompetens inom säkerhet för bland annat publika miljöer. Hon fortsätter:
– Det behöver inte handla om terrorattentat eller skjutningar. När en större mängd människor rör sig på publika platser ökar sannolikheten för att något ska hända. Det kan till exempel handla om att en brand uppstår eller olycks- och sjukdomsfall.
Fler orossamtal till SOS Alarm
Ann-Sofie Ljungfelt har jobbat med både praktiskt och strategiskt säkerhetsarbete sedan 1992 och var 2011 den första kvinnan i Norden som tog en CPP-certifiering (Certified Protection Professional). När Säkerhetspolisen i augusti beslutade att höja terrorhotnivån i Sverige från 3 (förhöjt hot) till 4 (högt hot) på en femgradig skala kom det inte som en överraskning för henne.
– Signalerna var tydliga långt innan höjningen kom, så många hade redan påbörjat arbetet med att förstärka säkerheten i de publika miljöerna, till exempel stadskärnor, köpcentrum, arenor, och trafikknutpunkter. Höjningen blev mer en bekräftelse på att man hade bedömt läget rätt.
Efter att terrorhotnivån höjdes och allmänheten uppmanades att vara extra vaksam har SOS Alarms krisberedskapsavdelning, KBA, noterat ett ökat antal orossamtal till nödnumret 112 gällande misstänkta föremål eller företeelser i samhället.
– Många samtal handlar om personer som uppträder konstigt och stillastående bilar med folk i. Sådant man tycker ser misstänkt ut helt enkelt. Både den höjda terrorhotnivån och den eskalerande gängkriminaliteten påverkar sannolikt benägenheten att larma, säger Björn Skoglund, verksamhetsspecialist på 112 och krisberedskap på SOS Alarm.
Berörda ser över sina rutiner
När berörda samhällsaktörer ser över sina säkerhetsåtgärder kan det exempelvis handla om att utbilda personalen i vad de ska vara uppmärksamma på och hur situationen bör hanteras när man ser något avvikande. De senaste månaderna har Ann-Sofie Ljungfelt genomfört många utbildningar.
– När terrorhotnivån höjdes var det många som insåg att det var längesen man hade haft en utbildning. Bevakningspersonal kan det här men det finns många andra yrkesroller som inte är vana vid att jobba med de här frågorna, till exempel personal som jobbar med drift, gods, städ och information i publika miljöer.
En annan del av säkerhetsarbetet handlar om att se över sina rutiner så att alla vet vad som gäller om något skulle inträffa. Det kan exempelvis handla om att klargöra vem som gör vad samt när och hur detta ska göras, tydliggöra vilka kontaktkedjor som finns och hur man når ut med information snabbt samt informera om vad man inte ska göra.
– En del organisationer som potentiellt har lite större risk att råka ut för något har också haft löpande avstämningar med polisen och stärkt sina kontaktvägar dit. Det kan till exempel finnas en ökad risk för att den här typen av skjutningar i publika miljöer ska inträffa om platsen ligger i närheten av knutpunkter för lokaltrafik.
Krisövningar för tätare samverkan
Vid sidan av utbildningar har Ann-Sofie Ljungfelt det senaste året även genomfört flera krisövningar. En del av dem har varit ett led i att förbättra samverkan mellan ansvariga aktörer för publika platser och polis, ambulans samt räddningstjänst. Ett scenario för en krisövning i ett köpcentrum kan till exempel vara att en brand uppstår i en restaurangs fläktsystem eller i samband med en gasläcka. Andra övningar handlar om pågående dödligt våld i olika omfattning. Vid mer avancerade övningar har markörer sminkats för att se skadade ut, vilket skapar en mer verklig känsla.
– Polis, ambulans och räddningstjänst har uttryckt uppskattning för att få öva i miljöer där det faktiskt skulle kunna hända på riktigt. För organisationen och verksamhetsinnehavarna på platsen har det varit en möjlighet att upptäcka svagheter i rutinerna. Det blir också tydligare vad man själv ansvarar för och vad man kan förvänta sig av övriga parter, säger Ann-Sofie Ljungfelt, och tillägger:
– Den stora vinsten är en tätare samverkan med tydligare kontaktvägar. Det blir lättare att hitta någon att ringa och fråga om råd, vilket ökar känslan av trygghet. Man pratar plötsligt samma språk och vet vad som gäller.
